Hard when you can’t explain to yourself!

Ångest! Ångest!

Vet inte ens hur min hjärna kokar ihop detta. Snart är det dags att sluta tänka. För annars sprängs min hjärna av överbelastning. Eftersom man mer eller mindre får samveteskval. All the fucking time. Så känns det inte lika roligt att möta  vardagen, för man vill alltid vara lika glammig som man skriver. Ibland när man vaknar upp och inser att det inte är sanningen då blir man lite sne. Men ibland har man sitt lilla ”feel good moment” men dock inte alltid. T ex. Nu har man mens och vill bara ligga i sängen och lida ut tiden. Och att den ska gå FORT med stort F. Men istället går det onördigt långsamt. Tycker jag i alla fall. Who know’s anyway? Dagarna går så jävla fort så man knappt vet in eller ut annars. Men det känns ändå som vissa dagar kommer tillbaka. Men hey! hände inte detta igår liksom? Ingen jävla aning. Vill bara stoppa huvudet ner i sanden och ta upp det lagom tills allt är lungt igen. För nu har man ingen självkänsla kvar i kroppen. Allt kan verkligen försämras över en sekund. Varför ska jag alltid ta åt mig?

Ta inte åt dig av skit! Får man höra i omgångar. Men man får nog mer nedlåtande av än positivt. Tycker i alla fall jag. Ibland kanske jag inte ska lyssna så jävla mycket. Samma sak varenda gång. Well, då kanske jag får skärpa mig. Ännu en gång.

Kanske ska använda det jag har bakom pannbenet och inte bara tänka på att se bra ut. Det kanske underlättar. Man kanske till och med kan åstadkomma något. Haha, vilken grej. Jag åstadkomma något? Well kanske ska råplugga nu denna helgen. Nytt liv. Haha. Något som kommer inträffa år 3000 eller senare. Den som lever får väl se.

Plugga kanske inte är det roligaste, men ett måste TYVÄRR!

Mäklare blir man inte av att glida på ett bananskal. Får väl hoppas att jag får läsa företagskursen nu istället för i 3:an. Blir lycklig. Sen när blev jag lycklig om jag fick läsa ett ämne? Well, kanske bara för det är på egen viljan. Då kanske det kommer några klämkäcka as som säger ”men gymnasieskolan var också frivillig. Ja, men inte alla äckliga ämnen som inkluderade. Inte matte, svenska, engelska. Även om dom är obligatoriska det har inte undgått mig heller. Sorry.

Jag är inte så dum som du ser ut!

Återigen sorry!

Jag kanske ska skriva ner lite saker så kanske man kan få en rebus beror på hur jag tänker. Vissa delar kanske man får om 4 år andra om två timmar, tredje om 7 sekunder. No idea.

Bloggar gör jag nog för att få ut mina känslor, inte för att vinna sympati. Ni får tycka vad fan ni vill. Ni är ändå inga tankeläsare so fucking sorry igen. NOT!

Vissa misstar mig för att vara mammas lilla flicka. Think again! Det är nog det sista jag är. Jag har nog aldrig haft föräldrar som bestämmer över mig. Så det är svårt för mig att se dom som föräldrar. Rent ärligt kan ni inte sätta er in i min situation. Ni har ingen aning. Jag gör verkligen som jag vill. Det är ingen som säger till mig att jag ”ska” göra saker, det gör jag per automatik. För det kan redan sånt. Jag har redan blivit uppfostrad. Jag må se ut som en 11 åring på längden och allt. Men jag beter mig långt ifrån den åldern. Långt ifrån.

Ibland önskar man att man inte växte upp så fort. Samtidigt som man vill lägga barndomen bakom sig. Behind! I hope for the best. The time mabye has past?