varför tävla om att vara den bästa ”bästa” kompisen. Är man inte det så är man inte det. Det är inte mycket att göra åt. Ingen stor grej, tänker inte jobba extra för att jag ska ha en bästa kompis och vara bättre en alla kompisar i världen. Ingen idé. Det finns folk som är bättre ingen idé att vara avundsjuk. Ingen idé att försöka vara någon man inte är.

Jag har sett så många gånger, hur mycket jag en ställer upp är jag inte bäst ändå. Man kan inte vara bäst i allas ögon. Inte ens hälften. Även om man sliter som fan. Man får ingenting tillbaka. Ibland känns det meningslöst att slita. For what?

Man har blivit sårad så många gånger, och tyvärr den sista gången har inte kommit än. Vissa tror att livet är en dans på rosor (utan taggar) men tyvärr it doesn’t.

Jag säger inte att det är synd om mig överhuvudtaget, det får nog mig mer att inse att vad man gör för folk är vad dom inte alltid gör tillbaka. Jag är också otacksam ibland. Eller hela tiden. Det vet jag inte för det får inte jag höra. Det är ingen som talar om det. För alla omkring mig håller käften ibland känns det som. Jag kommer aldrig vara högst på eran lista. Men det är inte min dröm, för tyvärr ni är inte högst på min lista vare sig det låter bisarrt eller inte. Älskar denna frasen ”Next day you’re in, next day you’re out” för den kan man verkligen använda överallt. I olika sammanhang. För allting har sitt bäst före datum. Hur sjukt det än låter. Alla har sitt bäst före datum. Även om det kanske inte är tryckt i pannan.

The naked truth or what do I know?

Nu tycker säkert folk i min omgivning att jag ska hålla käften. Varför, ska jag snacka när det passar er. Nej Tack!

För er ska man vara passiv och hålla käften och inte yppa någonting. Sorry Welcome to the city. We’ll speak out loud. Like we always do!

Welcome to the City!

Lämna ett svar