Uppbrott är alltid smärtsamt, det kommer säkert inte vara det sista heller. Ibland önskar jag att jag var starkare än jag var, uppskattar den tiden jag får med olika personer. För man inser inte det förrens det är borta. Tyvärr!

Hade jag fått välja så hade jag gjort saker på ett annat sätt. Men here I am. Sorgligt men sant. Man kanske inte ska bygga upp så höga förväntningar. Fan ocskå!

Inte bloggat på ett tag kanske bäst, skriver om samma sak känns det som ibland.

En person man verkligen älskar, det känns som första gången man verkligen älskar någon så tar det slut. Jag dumpar, vem trodde det? Är jag helt förlorad? Helt lost? Men på nått sätt var det ett gemensamt beslut. No regrets även om jag tvivlar så jävla många gånger.

Många gånger har jag velat be om ursäkt för mitt beteende men inser också att det är normalt. Tyvärr! Egotrippad sometimes.

Vad jag många gånger är, är osäker. Jag känner mig aldrig helt säker. Jag känner mig förlorad till allting. Sen får man höra mitt i allt att man känns så stark. Hur i helvete kan jag vara stark när det känns som om jag går under?

Personligen är jag en person som tänker mycket. Jag tänker för mycket på det förgångna och det som kommer hända. Varför? Jag kan inte leva i nuet även om man måste. Man måste verkligen det. What have I to live for?

Denna veckan har jag levt för mycket på impuls bara gjort saker som faller mig. Helt galna i vissa fall. Och jag har mått bra för jag har inte tänk på mitt förhållande eller ja mitt förhållande som krascha.

Det finns inget som säger att vi inte kommer bli tillsammans igen. Men inget heller talar om att vi ska bli tillsammans igen. So I think we stand on the same level.

Många gånger har jag velat ringa upp och berätta allt jag känner verkligen tjata. Men det hjälper inte då tror han att jag är något freak. Jag vill inte att mitt liv ska vara någon jävla freakshow!

Dag efter dag är det alltid nått. Borde bara vara en helg typ långt bort från trafikljus och busshållplats. Från kullersten till affärer. Men jag skulle sakna det så oehört mycket. Jag vet en plats jag vill vara på nu. Men det kanske inte kommer vara på ett tag. Eller kanske aldrig mer!

I don’t wanna stop? (8)

Ibland kan man tycka att det inte är värt att kämpa. Men så fan klart att det är. Såklart att man ska kämpa för vad man vill ha. Ibland är det lönlöst. Ibland är det de som behövs. I mitt fall vet jag inte, I’m stuck in the middle.

Det finns ingen som kan hjälpa mig!

Well, jag åker dit på torsdag. Så kan alla hata mig här hemma!

Just nu kanske jag är lite väl nere. Allting kändes skit ett tag. Riktigt skit, det kändes ungefär som någon hade stampat på mig och och stoppat och pissat på mig och samtidigt hällt salt i mina sår. Men det var inte riktigt så illa. Även om det kändes som det. Jag har inte mens och jag ska inte ha den ändå är jag så jävla känslig.

I morgon blir allt bra hoppas jag, med en flaska vodka och några öl. Då ska jag och fälle ha det riktigt jävla trevligt. Vi ska snacka så mycket skit och supa så jävla fett. Nu om något är jag sugen på en fylla. En redig jävel.

Ska nog sova snart..

Jag sitter och snackar med min porrfälle som kommer hit i morgon. Det påminner mig om den sjuka veckan i Växjö när vi sprang runt i BH & legins. Och drack öl vid 3 på eftermiddagen, fälle gjorde jätte god mat! Fyllekäk, trodde det skulle vara svin äckligt först. Fyfan! Men det var det goaste jag nog har ätit efter kebaben. Sjukt! Min baby! Haha! Saknar henne faktiskt så oehört mycket. Sen i början av Augusti har inte vi setts. Illa verkligen. Jag dör.

Någon jag saknar mer är min pojkvän som är i florida just nu. Det känns ju lagom roligt. Jag hoppas absolut att han har trevligt däruppe. Men jag ville fan inte att han skulle åka. Visst annars så bor vi 50 mil ifrån varandra. Men ändå. Fan! Aja hoppas dom här veckorna går fort. Även om dom här senaste dagen ska gå segast i världen för fälle är här!! Men annars tycker jag att tiden ska gå fort när jag varken är i Stockholm eller Växjö.

Just nu insåg jag också att jag var sugen på sex. Illa illa! Just idag också? Helvete. Folk kommer ju tro att hela mitt liv handlar om sex. Nej, men 75 % Haha, fyfan vad jag är rolig. Nu ska jag nog kolla på Gossip Girl har inget bättre för mig!

Just nu kanske det känns som kaos i min hjärna, och ibland känns det som man ska gå under. Den personen som säger lev i nuet kan gå och dö, för det finns inget att leva för. Kanske om två veckor. Vem vet då också.

Jag vill inte längre bara stirra in i min svarta vägg. Jag vill göra nått kreativt. Jag funderar på att gå till Stockholm och tillbaka tog reda på att det skulle ta 79 timmar dit, men då förväntar dom sig att man går hela jävla tiden. Illa illa, skulle nog inte ens hitta vägen dit! BAD!

Förut så sa min mamma att jag kunde få en Ipod om jag cycklade ditt för att utmana mig själv. Om jag inte hade varit så lat hade jag säkert gjort det. Haha cyklat i 24 timmar, då hade jag varit där. Inte för att det skulle hända. Bara för min morsa har en skruv lös. Haha, döda mig inte nu!

Skulle jag fått typ 10000 kr för att cyckla den vägen hade jag gjort det. Men för en Ipod, nej tack haha. Hade nog varit så jävla rädd på cykelbanorna hahahaha. shit. Om jag inte hade gjort det själv så hade det nog gått bra. Men jag tror inte någon annan skulle palla. Det blir skit bra med buss 388 kr tur och retur. Flyget blir det nog till nyår.

Dags för att gå ut och röka!

Jag har ingenting kvar här i Göteborg som håller mig kvar, det lilla som finns är så litet så det kan jag komma tillbaka till. Jag klarar inte av en sekund här längre till, jag kvävs av allting på en och samma gång. Ingenting går långsamt. Sekunderna plågar mig jag vill bara härifrån! Jag flyr till min egna värld men snart kan jag inte lösa problemen så. Jag kan inte fly in i min egna värld. Där jag har byggt upp ett liv utan någon annan för det är snart inte längre verklighetstroget! Jag vill leva med känsla och inlevelse eller ännu mer på riktigt. Det känns som evigheter kvar, det känns snart inte som om det kommer bli sant. Att jag trånar från utsidan hela tiden. Alltid är så nära man aldrig når målet som jag har byggt upp. Jag klarar mig själv i mina drömmar, jag vill i alla fall. Jag vill inte vara beroende jag är inte som blir det. Jag ska klara mig själv. Ingen idé att vara beroende av någon. Verkligen ingen idé.

Jag har tröttnat på allt det falska snart kommer jag dö inombords också för jag pallar inte med detta. Stor fet ångest så fort jag går på stan här. En ångest som jag aldrig kommer bota. Jag ser ansikten varje dag. Som jag bara får ångest för. Jag ser staden i mina ögon som jag hatar, hur kan vara så hatisk mot en stad. Vad har den gjort mig? Den har inte gjort mig någonting, det är bara för mycket idioter som bor här. Staden har alldeles för mycket idioter att jag längre inte vill bo kvar här.

Klart jag kan vara en idiot i andras ögon. Absolut, men i denna staden så finns det ingen egentligen som förstår mitt hat ingen som förstår hur jag vill leva mitt liv egentligen. Inte ens jag själv ibland. Därför vill jag utforska, helst nu när jag är så rastlös. Jag har aldrig varit såhär rastlös jag skulle kunna gå ut och springa en mil för att bli av med det. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst nu för att bara få göra någonting.

Jag är ledsen, jag kan inte ens förklara tårarna bara rinner inom mig. Jag vill så gärna kunna förklara för mig själv. Jag kan inte det, jag kan inte förklara för min psykolog heller. Innan så kunde jag berätta men inte längre. Jag har tappat mina uttryck, jag kan inte förmedla längre. Jag känner mig tjatig hela tiden.Ingenting är bra. Jag får fan sluta eller bara gräva ner mig då slipper folk mitt tjat sen slipper jag folket. Jag skulle nog må bra av att bara isolera mig i en vecka utan att prata med någon.

Jag är så arg och frustrerad för jag vet inte vad jag själv är. Jag vet inte vad jag har mig själv någonstans jag är ledsen inombords, jag är gråtfärdig när jag går ut. Jag känner mig osäker på gatorna. Hela tiden rädd men jag står ändå upp. Folk hotar mig hit och dit på olika sidor jag tar det med en klacksparken ändå blir jag ledsen. Jag blir så ledsen av att folk vill såra mig hela tiden. Jag är så jävla ledsen för jag vill verkligen flytta härifrån men jag kan inte det för att jag är inte myndig. I wish!

Hur mycket jag än skulle vara kapabel till och sticka så skulle det aldrig hända. Dels för att då skulle mina föräldrar fått damp och skickat ut rikslarm på mig. Palla! Visst dom bryr sig. Men dom förstår inte mig. Jag hatar verkligen denna hålan. Jag är så jävla trött på allting här. Jag skulle verkligen bara kunna sticka nu alltså. Hade det inte varit för att mina föräldrar hade blivit så sura hade jag stuckit. Jag hade tagit mitt pick och pack och stuckit. För jag mår inte bra här över huvudtaget. Jag känner inte mig lycklig här. Det kommer jag aldrig göra.

Jag kan tjata, ja jag är tjatig. Men när man känner sig nedstämd hela tiden. Man känner inte att något här kul här hemma. Ingenting drar här hemma. Allting är bara skit! Staden är för liten. För mycket idioter här! Bara försvinn. Försvinn ur min åsyn din jävla fitta. Låt mig vara. Ska jag stå ut här i två år till. Nej tack! Jag känner bara att luften kväver mig redan.

Jag har sån ångest att jag känner att det är lika bra att inte göra någonting längre, man vinner inte på det visserligen. Men det går inte förklara denna ångesten man känner för man kan inte sätta ord på den.  jag hatar det. Jag blir arg, frustrerad. Jag vill inte längre höra. ”Du får stå ut!” För då skjuter jag någon. Säg inte det till mig då drar jag. Jag skiter i allting då. Jag pissar verkligen i allt. För mitt tålamod är fan inte på topp alltså. Jag kommer snart inte lyssna på nån. För det är fan ingen som lyssnar på mig. Jag är så jävla arg. Jag skiter dom denna blogg texten blir flera tusen ord. Jag bryr mig inte.

Jag är sur på folk som inte kan vara glad för min skull över huvudtaget. Jag har varit så jävla glada för eran skull när ni har skaffat pojkvänner. Desto mer när jag är i Stockholm glider jag ifrån er. Det är mer och mer för varje gång jag är där. Snart är det dött mellan oss. Jag kan inte säga att jag saknar det. Jag behöver inte säga det, för det förnekar jag varje gång. Jag är trött på att ljuga för mig själv hela tiden. Det gör jag varje dag. Jag är ärlig mot andra men ljuger mot mig själv. Vad fan är jag för jävla människa? Jag är bara en extrem tönt som inte kan stå upp för vad jag tycker.

Nu jävlar.

Jag kommer flytta härifrån inom en snar framtid. Innan jag gör något drastiskt. Jag hotar med mycket. Vissa saker vill jag tänka över, innan så gjorde jag inte det. Och det gick åt helvete. Snart bryr jag mig inte om det går åt helvete. Jag börjar vänja mig. Jag är van att komma i sista hand när det gäller mina åsikter för jag är bara en pantad kortväxt liten jävla fjortis. Såna åsikter tar man inte vara på. Vart får dom luft ifrån. Det ända dom läser är väl modebloggar? FEL! Din jävla idiot jävel du kanske ska ta och sluta och bara kolla på porr och se det som allmänbildning och skaffa dig kunskap om känslor istället.

Väldigt mycket i mitt är vad man känner och inte känner. Jag grundar mitt liv ofta på känslan. Det är lättast så. Jag har så mycket känslor så det inte att beskriva. Det funkar inte. Jag är en person med 10000000000000000000 olika känslor på en och samma gång! En en! Utan verkligen många!

Det är många man förlorar på att vara deprimerad. Men dom man inte har kvar sen. Vad fan är dom äkta eller? Knappast!

Det känns som om jag skriver så mycket men ändå inte fått ut en ända känsla eller fått mig förstådd. Inte för att någon skulle läsa över huvudtaget. Jag skiter i vilket behöver skriva av mig. Och då kan jag skriva en hel roman om jag känner för det. Jag har ändå tråkigt. Jag är ändå frustrerad. Känner mig bortglömd. Jag skiter snart till vilket. Jag är hunrig också! Jag är ännu mer sur.

Inte för jag deppar men det är så jävla tydligt att det är så. Man springer på folket på stan eller så känner man inte igen dom. Hm, jaja. Vi ses väl igen om ett halvår. Det blir bra ring mig!

Personen ifråga har inte ens numret kvar och jag frågar inte ens om dom har numret kvar!

Falskspel så in helvete. Välkommen till en tjejs liv!

Amerikanska president valet är inte så intressant tycker jag då. Det återstår och se hur det går på tisdag. Åt helvete I guess.

Ligger i min säng och har halv sovit genom hela dagen typ. Vad är det med mig? Jag är riktigt trött.