Då kan du lika väl snacka om mig?

Falska jävlar finns överallt, vart man än står vart man än går. Dom finns, vissa har en fin fasad andra kanske inte är så smickrande på utsidan. Men dom flesta har den skitsnackande genen i sig. Även jag. Jag kan i alla fall stå för att jag snackar skit. Och det gör vi alla. Genom att snacka om en person som inte är där och elaka saker. Det är skitsnack. Skitsnacket kommer vidare ändå. Vissa håller käften ett tag andra inte. Men det finns ytterst få i världen som kan hålla käft om saker. Dom är fan inte sällsynta, tyvärr. You wish. Vissa personer ska man passa sig att öppna sin stora trut för. Ibland kan man snacka med någon som råkar vara värre än expressen. Det är illa. Man kommer på första sidan i hela skolan eller kompiskretsen. Inte så jävla roligt. Tjejer är tydligen födda för att snacka skit. I agree, det gör livet lite roligare. Tyvärr.

Jag är inte mer än människa, det kanske jag inte ska klaga heller. Men vissa saker är grövre än andra. Vissa saker kan vara petitesser.

Sårad kan bli för det mesta. Jag tar lätt illa vid mig. Något jag blir av folk som sviker eller som helt enkelt är falska. Jag blir starkare. Jag är inte en litet barn längre, jag har nog växt upp för fort.

Pallar inte längre vara barn.

Bara bort härifrån?

Knappt varit hemma en dag och känner att jag har varit hemma för länge. Pallar verkligen inte. Trött på denna pisshålan. Jag trodde jag kunde stå ut två år till, men paniken blir mer och mer påtaglig. Jag kommer seriöst inte palla med dom här två åren. Jag har tröttnat så grymt mycket på Göteborg. Det finns inget mer jag har tröttnat på. Ingenting håller mig kvar här. Ledsen att säga detta, men ingen håller mig kvar här faktiskt. Jag har försökt att för neka det länge, men som sagt kan inte ljuga för mig själv hela tiden. Jag är inte beroende av andra, eller jo ibland. Klart jag inte är den som skiter i en. Men samtidigt så känner jag mig mer hemma i Stockholm. Känner mig falsk och elak mot mina vänner. Men på ett sätt så glider man ifrån dom. Varje gång jag har varit i Stockholm och kommer hem igen så glider jag ifrån dom.  Tyvärr, det finns ingenting mer att säga på den fronten. Jag är ledsen, jag är ledsen att jag inte kan hålla fast längre, men min tid har kommit jag kommer inte ta det längre här. Varje gång jag är i Stockholm lämnar jag en bit av mig själv själsligt. Låter knäppt. Men tyvärr har tappat suget för västkusten och snart är det huvudstaden på riktigt för mig. Kan låta maniskt men tyvärr, har aldrig trivts här. Never!

Ända sen jag var 7 och var i Stockholm första gången har jag alltid älskat Stockholm. Varje gång jag åker dit känner jag en lyckokänsla. Varenda gång. Numera är det för jag träffar min älskling. Han är den som lockar mest men även staden, människorna. Dom är faktiskt annorlunda jämfört med Göteborg. Tyvärr. Alla snackar om att Stockholmare är dryga. Dom är fan ta mig underbaraste folket i Sverige.

Jag har nog aldrig hållt fast vid en grej så länge som med Stockholm. Jag kommer flytta, efter ångestattacken igår så kommer jag flytta.  Men kommer jag verkligen bli lyckligare i Stockholm? Jag tror det på ett sätt, man kan inte fly från sina problem men samtidigt så har mina problem aldrig varit små så dom går knappast att lösa. Så inga problem jag sticker och bygger upp mitt liv som förväntat med eller utan hjälp och stöd från folk. Jag klarar mig själv det har jag alltid gjort.

Jag har alltid velat klara mig själv, jag är stark av alla motgångar jag har haft så har det gjort mig starkare. Jag lever än idag, ibland känns det bara att man vill gå under. Men jag lever fortfarande.  Det finns många som har svikit mig. Det finns många som har skitit i mig. Men jag är glad att jag inte är beroende av någon. Då hade jag inte kunnat gå vidare. Just nu är jag beroende av en person. Det är Robin, min pojkvän. Jag älskar honom mest över allting. Att vi har träffats är helt sjukt. Att vi hittade varandra på nätet för nästan 4 år sedan. Helt sjukt. Vi har snackat om hur sjukt det är. Hur fan kan man träffa någon på nätet och inte träffas på riktigt för ens några år senare? Det har nog alltid varit lite förhållande över det hela. Jag är så oehört glad över att ha träffat honom. Jag kan inte ens beskriva min lycka för det finns inte ord. Det finns verkligen inte ord. Allting är för komplicerat att förklara. Underbart! Läskigt! Men so fucking good! Jag skojar inte.

Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Aldrig! Jag trodde aldrig jag kunde bli kär. Jag hatade kärlek innan. Jag var emot förhållanden. Jag hatade alla som tyckte kärlek var bra. FUCK KÄRLEK hette det. Men nu älskar jag kärlek. Jag är kär. Hur fan hände detta?

Värsta var ju att jag var så säker efter vi hade bara träffats en gång när jag var i Stockholm. Sen var jag i växjö och ringde honom på fyllan. Vi flörtade en hel del på msn. Sen var han hos mig i Göteborg och det blev som det blev. Kunde nog inte beskriva den lyckan. Att jag hade så rätt nere i Växjö. Hur kunde jag känna på mig det? Hur? Jag som alltid är så osäker annars. Jag var mer säker än vad jag någonsin har varit i hela mitt liv. På kärlek? Det känns verkligen som jag har hittat rätt. Jag har hittat så in i helvete rätt. I hope this never end!

Robin Magnusson! 6/8<3

Blogg hit och blogg dit?

Varför har folk problem med att man bloggar?

Dagens stora i-landsproblem är att folk stör sig på bloggare som får betalt för att blogga. Jag förstår folk som bloggar det är jävligt skönt att skriva av sig, det spelar ingen roll hur stor bloggare man är eller hur liten bloggare man är. Vissa kanske får pengar för att nämna ett företag i sin blogg, eller en produkt etc. Det är inte lätt att vara avundsjuk.

Jag bloggar inte för någons skull jag bloggar för min egen. Jag bloggar för att få utlopp av mina känslor. Jag bloggar när jag vill. Jag har inte fått någon släng av bloggfebern. Vissa har skrivit ”dagbok” på olika sidor. Same shit different name.

Kunde inte undvika att lyssna på en i min klass som uttryckte sig om bloggare. Haha! Säger jag bara. Så klart att det inte är ett riktigt jobb som bloggare. Man drar ju inte åt sig pengarna av det. Man drar åt sig läsare för att dom är intresserade. Det bloggare får betalt för är annonser på sidan. Inte för att jag är någon expert i ämnet. Men det råder utan tvekan en avundsjuka över att bloggare får betalt. Kändisbloggare får kanske betalt för att blogga för en viss sida. Jag antar att det är för att visa att dom inte är så pantade som media beskriver dom. Jag tycker faktiskt det är bra att folk bloggar då kan dom dementera själva.

Varför bloggar jag?

Jag bloggar för att få utlopp för mina känslor skriva av mig när jag känner för det. Ibland kan det vara lättare att skriva av sig än att prata om det. För man kan kanske lättare förmedla en känsla genom skrivspråket? Vad vet jag? Jag bloggar för att jag tycker det är skönt att få skriva av mig. Det är min blogg och jag skriver vad jag vill det är vad jag tycker jag har också rätt till yttrandefrihet som alla andra. Vissa texter kan anses som stötande för vissa personer. Det får stå för dom. Om man tar åt sig för lätt så ska man inte läsa min blogg!

Har man rett ut begreppet proffsbloggare och bloggare?

På väg hem.

Jag sitter på bussen på väg hem och jag pallar verkligen inte. Jag vill inte åka hem, jag kan nog säga det flera gånger. Jag är patetisk jag vet. Men ärligt talat. Jag sitter här och deppar med chips och chocklad, och energidrickan får man inte glömma. Bara typ 6 timmar kvar tills jag är hemma nästan inga batteri på datan heller inga UTTAG! vad tänker folk med. Det finns internet på bussen men inga uttag. Shit alltså! Helgen har varit fettunderbar. Kan inte låta bli att tycka det. Även om den kunde varit sämre.

Människorna i sthlm är total softa. Känner mig totalt hemma alltså. Ouff! Jag vill bara tillbaka NU! I morse kände jag inte alls för att åka hem. Jag vill stanna. ”Robin, jag skiter i bussen, jag pallar inte åka hem. Jag vill inte”, ”din morsa kommer bli sur” jag vet svarade jag bara. Men det hade varit så skönt att bara stanna. Istället för att åka hem till dryga kukgöteborg. Nu dör min dator snart. PUSS!

”Hängstället?”

”Staaaaaaaaaaaaaaan!”    Ja, vad är det som är så jävla fräckt med stan? Jag fattar inte grejen. Kanske är det för att jag bor här och har stan som en lekplats? Kanske. Man har ju sån totalstatus när man heter ”staaaaaan!” på msn. Eller när en fjortis skriver. ”På fest i staaaaaaaan!” klockan 8 på kvällen. Fan vad ball man är alltså. Jag har nog aldrig hört om något coolare. mabye?

Det är ganska sorgligt med fjortisar som super på en lättis och sen låtsas ramlar runt i nordstan. Det ska vara riktiga grejer annars är det inte kul. Även om man kanske ramlar runt när man har druckit i hel vodkaflaska. Man ska inte komma med så mycket om man har köpt en lättis på ICA. Ärligt talat så kan jag inte låta bli att tycka fjortisbrudar är så patetiska när folk får bära en tjej i gänget för att hon är såååå påverkad. Man ser att hon är nykter som ett svin.

Jag saknar inte heller tiden när man satt på avenyn och söp och höll på och fula sig med folk som gick förbi och höll på att vara apjobbiga heller. För det var fan patetiskt också, men då var man ascool. Utan tvekan! Ni har ingen aning. Tyvärr! Just nu sitter jag och skäms faktiskt. Ett ord PATETISKT!

Så kom inte prata om hur cool du är om du tar en lättis på stan och sen bara för du hänger på avenyn efter stängningsdags av alla affärer. Du är inte bättre för det!

Fyllesms

Fyllelördag!

Ligger jävligt skönt i min säng och fyllesmsen bara strömmar in. Vad är det här för nått. Bara killar också? Hm, skumt. Har inte smsat med en ända jävel av dom som skrev. Helt plötsligt får man fyllesms av tre personer. Vederbörande borde nog tänka lite eftersom man har pojkvän. Och att dom kanske inte ska skämma ut sig för all evighet. Där överdrev jag.

”Jag älskar dig mikaela” var det en som skrev? Hm? Nej tack!

En annan skrev:

”Häng med mig hem sötnos” NEJ TACK IGEN!

Kan man inte ha någon spärr på fyllan som inte skicka pinsamma fylle sms. Sen när man träffar personen i verkligheten är det bara torrt! Det roliga är dom är nog dom fulaste jag har i min telefon just nu. Grymt trevliga så, men inte någon som jag direkt skulle dejta. Och jag har pojkvän och jag ÄLSKAR honom. Så försök inte.

Så tryck inte på ”skicka meddelande” och tryck definitivt inte in mitt nummer så får du någon en fortsatt trevlig fyllekväll

Vissa finns inte.

En signal går, två signaler går, TRE singnaler går. Ingen svarar! Vanliga fenomenet i min värld. Synd att deppa. Ensamheten är bra ibland. Väldigt ofta. Det känns väldigt skönt att inte vara beroende av någon. Väldigt bra faktiskt. Ibland kanske man blir ledsen och känner sig dissad. But hey! The world still running? Eller?

Från att ha tusen att kunna ringa till att nästan att ha ingen att ringa. Det är både ett stort plus och ett större minus. Mindre vänner, eller vissa finns inte. Dom är ute från ens liv. Pluset är att jag slipper att slösa mina pengar på dom. Vissa kallar man vänner även om man bara har träffat dom en gång. Men ändå? Vänner vad är vänner idags läget? Alla man har i ens telefon? Alla man har msn, bilddagboken, facebook? Vad vi kallar vänner är såna vi kanske har träffat en gång. Kanske går i samma klass men ändå aldrig pratar med. Ja, det är sant. Men har man någon gång en bästa vän som man har haft hela livet? Nej? Eller vissa kanske har. Men långt ifrån alla. Det är unikt. Vad folk än säger.

Jag vet att jag har ”vänner” som snackar skit om mig som jag ändå kallar vänner. Ja, konstigt va? Men det har du med! Folk snackar skit. Ibland gör vi det utan att ens veta om det. Men folk ser inte det som skit snack. Lite hot gossip har vi inte dött av. Sant! Men vissa blir sårade. Men låt folk snacka. Folk kommer alltid snacka. Du vet inte vad folk har sagt om dig när du inte är med. Ibland får du veta det ibland inte. Tyvärr. Klart man blir ledsen. Alla blir ledsen någon gång i livet. Vissa gråter hela tiden. Andra döljer det, andra gör det med meningen ”HALLÅ?!? JAG FINNS HÄR??? BRY ER!!!” Uppmärksamhet!

Alla vill ha uppmärksamhet, frågan bara vilken grad eller vilken frekvens. Lågt eller högt. Skyll inte ifrån dig. Jag vill ha uppmärksamhet, jag vill vara i centrum det vill alla. Vissa vågar bara inte ta det steget. Det är förståeligt. Men klaga då inte på andra som vill ha uppmärksamhet. Du är bara avundsjuk för du vill vara den som har all uppmärksamhet. Du hade inte klagat!

När man väl har uppmärksamheten då klagar man på att alla spekulerar i ens privatliv. Du får leva med det. Folk vill veta allt. Desto mer du vet, desto mer ”coolare” är du. Sant i vissa fall.

Jag är långt ifrån bruden alla killar vill vara tillsammans med och tjejen alla tjejer vill vara. Men hallå? Synd att klaga, du gör ditt liv som du förtjänar det. Du bestämmer över dig. Andra gör inte ditt liv. Vill du ha det roligt flashigt och allt vad det nu heter. GÖR DET SJÄLV! Fix it!

Till och från i olika ämnen.

Folk som inte hör av sig är idioter. Puckon! Men varför sitta och deppa ihop helt själv när man kan verka bättre. Min värld rullar även om folk inte hör av sig. Även om jag inte är centrum i universum. In your face! Min värld är inte din värld. Hör inte en kille av sig eller en kompis som skulle höra av sig. Hey, jag sitter inte hemma för din skull har annat planerat. Fuck you! Mitt liv stannar inte för du har dissat mig. Ibland går man under, men ibland kan man fan klara sig själv. Hur många gånger jag än har gått under så har jag fan ta mig blivit starkare på det. Jag har även kunnat sortera ut er ur min vänskapskrets bye. Det är som att bara radera erat nummer sen finns inte ni mitt liv. Ojsan! Minneslucka! Bye! Ses aldrig mer! Lättare sagt än gjort i vissa fall. Ibland blir man ledsen, men det är massa faktorer som bidrar till det.

Det är ett väldigt personligt inlägg och jag står för mina åsikter om någon tycker jag är för grov. Kommentera. Inte för jag skulle ta era kommentarer så jävla allvarligt för då hade jag varit död. Jag kanske säger att jag inte tar illa vid mig. Det gör jag inte, inte så mycket som jag skulle göra innan. Innan var jag svag visste inte vad livet gick ut på. Nu har jag mina värderingar och ingen ska fan få trycka ner på mig. Jag har varit på botten lika många gånger som på toppen. Ni som inte tror mig har ingen jävla aning om livet. Ni kommer förmodligen inte ha det heller. Fuck you! Mycket fuck you i denna bloggen. Men det är verkligen ”FUCK YOU” och ”IN YOUR FACE”. Ni tycker jag är bisarr, då vet ni fan inte vad livet är heller.

Jag tycker det är kul och skriva saker som verkligen är ”in your face”. För folk blir verkligen sura. Och det är egentligen inte mitt fel. Det är så livet är. Live with it.

Folk som stör sig på att jag använder engelska uttryck är för att svenskan inte har såna klockrena som engelskan. Så jag skyller på det. I ditt ansikte låter så svenskt så det kan ta sig någonstans.

Konstig dag!

Idag var en lördag i sig verkligen. Men den var bra Var med anna idag. Träffade hennes syskon också. Dagens dilemma var då ciggaretter. Spader! Alla ställen som jag har kunnat köpa på går inte längre. Åkte åt helvete för att köpa cigg och fick inte. Jag hatar att se liten ut. Jag er ut som en tolvåring. GAH! I alla fall så kände anna lite folk som kunde köpa Blev lycklig. Vi fick våra ciggaretter. Nu låter man som en riktig fjortis. I alla fall, 17 bast och inte kan köpa. Hallå? Alla kan köpa även om man är 17  kan inte du eller? Jävla tönt.

Senare så gick jag och anna runt och tjata skit som vanligt, vi var emot trenden att festa. LÖRDAG ÄR OFFICIELLA FESTDAGEN! Vad tänker ni med? Röven? Kanske det kanske. Vi pallade inte. Vi kör våran egna grej. Varför festa var eviga helg? Vi har tröttnat på fjortis supandet i högsta grad och längtar bara tills vi kan gå på krogen.

Skitsnack på högsta nivå idag i alla fall. Behöver inte nämna namn. Men vissa bör tänka lite. Haha, alla snackar skit i hela tiden. Det finns ingen som kan säga ”jag snackar inte skit” alla gör. Deal with it!

Tack Anna för en UNDERBAR DAG!<3

Lördag eftermiddag!

Känner mig verkligen bakis, inte för jag drack en ända droppe igår. Fortfarande sjuk! Orkar inte riktigt med att vara det. Ååh! Just nu är jag kraftigt sur. Ska nog gå ut och gå en stund.

Fredag!

Idag är det fredag och det tror jag sällan någon har missat det! Jag är nog den ända som inte drar på mig festkläderna idag. Har inte gjort det så ofta dom senaste veckorna. Har tappat suget ibland. Ganska skönt att telefonen inte ringer, fest hit och fest dit. Skulle antaligen inte gå. Känner tecken på magsjuka. Someone who wanna taste? Tror inte det.

Vissa ser mig som ett offer när jag mer än gärna ligger hemma och glor på idol en fredagkväll. Innan så kunde jag verkligen inte vara hemma en fredagkväll. I guess I grow up too.

Kanske jag är hemma för att jag är magsjuk också, spyr som som satan!

Nu ska jag lägga mig.